App.net visar vägen till framtidens alternativa sociala nätverk

  • PUSHA

Det har varit en hel del prat om App.net den senaste månaden. Men vad är egentligen App.net, och vad erbjuder ett socialt nätverk med en medlemsavgift som Twitter inte kan erbjuda? Binero har tittat närmare på det.

Det hela började med en frustration hos Dalton Caldwell, en internetentreprenör med både lyckade och misslyckade projekt bakom sig.

Frustration och innovation

Caldwells frustration resulterade i ett möte med Facebooks ansvariga för relationer med tredjepartsutvecklare där Caldwells företag utvecklat en applikation för iOS och en tjänst som båda kördes på Facebooks plattform. Caldwell hade väntat sig att bli behandlad som vilken utvecklare som helst men istället fick han till svar att hans applikation konkurrerade med Facebook:s egna App Center och att han antingen kunde sälja sitt bolag till Facebook eller finna sig i att bli överkörd. Att tredjepartsutvecklares ideér krockar med de som utvecklar och äger en plattform händer då och då, men frågan som Caldwell ställde sig var hur de olika företagen hanterade ett problem av det här slaget. Apples position när det gäller iOS var från början att det inte var tillåtet att utveckla applikationer för försäljning på App Store som hade samma funktioner som de applikationer som Apple redan byggt in i iOS. Facebook, däremot, tycktes ha två agendor – en officiell och en inofficiell, och det var också den senare som Dalton Caldwell fick smaka på när Facebook ansåg sig vara “generösa” som erbjöd sig att köpa hans företag.

Dalton Caldwell från https://join.app.net/

Så Dalton Caldwell satte sig på kammaren och började fundera. Kunde det vara möjligt att skapa ett nytt socialt nätverk, där tredjepartsutvecklare inte sågs som potentiella konkurrenter utan istället sågs som en viktig partner? Funderingarna växte vidare – ett socialt nätverk utan censur, utan spam, utan annonser och utan påverkan av utomstående (läs: annonsörer), var det möjligt?  Och var det möjligt att få användare att betala för det?  Det enda sättet var att testa, så Dalton Caldwell och hans företag App.Net skred till verket och började bygga en tjänst som åtminstone till ytan påminde en hel del om Twitter. Resultatet blev en tjänst som blev känd som App.Net – en tjänst där användare betalar 50 dollar per år (utvecklare det dubbla), och där alla är välkomna. App.Net lanserades som ett Kickstarter-liknande projekt, där det krävdes minst en halv miljon dollar innan Caldwell och hans utvecklare satte igång att på allvar utveckla plattformen. Med några få dagar kvar såg det ut som målet inte skulle nås, men plötsligt tog det en väldig fart och i skrivande stund har Dalton Caldwell och hans företag dragit in närmare en miljon dollar i startkapital, alltså i princip det dubbla mot vad som behövdes.

Låter det knäppt?  Det är det också, men det faktum att närmare 19 000 användare registrerat sig på App.Net sedan starten, och att över en kvarts miljon inlägg postats (maximalt 256 tecken långa per styck) visar att behovet för ett alternativ trots allt finns där. Allt fler utvecklare lockas också till plattformen och klienter för Windows, Mac OS X, Android och iOS har redan börjat utvecklas och i vissa fall redan släppts till användare. Vissa klienter är gratis, andra kostar pengar.

 

App.net rätt i tiden

Dalton Caldwells timing med App.net var kanske bättre än vad han själv vågade hoppats på. Under sommaren och hösten har Twitter blockerat Instagram (som numera ägs av Facebook) och dess användare att använda sig av tjänster på Twitter, och bloggtjänsten Tumblr, vars funktion för att hitta vänner som finns på både Tumblr och Twitter, stängdes av vilket ledde till att Tumblr helt kastade ut Twitter från sin bloggplattform. Twitter har också bloggat om kommande ändringar i hur tredjepartsutvecklares Twitterklienter får kommunicera med Twitters egna system.

Begränsningar på hur många användare en tredjepartsklient får ha (maximalt 100 000, vilket är en låg siffra i sammanhanget), krav på att inga andra funktioner för att dela med sig av eller på annat sätt hantera en tweet än de som Twitter godkänt, tweets som ska läggas in på webbsidor ska visa Twitters logga i övre högra hörnet, tredjepartsklienter ska visa så kallade “Twitter Cards”, alltså längre tweets med bilder, filmklipp och texter som överstiger 140 tecken. Twitter Cards är också kopplat till företag som är “mediapartners” till Twitter – om en användare postar en länk till en webbsida som tillhandshålls av en mediapartner så länkas en del av innehållet in i tweeten. En del av kritiken till Twitter Cards grundar sig i att de som sitter med exempelvis en mobiltelefon och en 3G-anslutning knappast kommer att uppskatta att se deras dataöverföringsmängder skjuta i taket. Twitter verkar också gå mot att hävda ägandeskap till alla bilder som postas via deras egna bildtjänst pic.twitter.com, något som Facebook fått stor kritik för under årens lopp när de försökt smyga in ändringar i användaravtalet som även där hävdar olika rättigheter till bilder och andra media som användarna laddar upp till tjänsten.

App.net

Twitter som företag tycks därmed ha börjat fokusera mer mot vad deras annonsörer vill ha och sätter dem i första rummet. Användare ska tvingas se på annonser av olika slag i sitt twitterflöde, och tredjepartsklienterna får inte bygga in funktioner för att på något sätt blockera eller modifiera detta innehåll för då åker stängs deras åtkomst till Twitters system av omedelbart.

Många tredjepartsutvecklare har inte vågat kritisera Twitter offentligt, men det saknas inte kommentarer om hur Twitter i praktiken vill bli av med så många tredjepartsklienter som möjligt för att användare istället ska använda Twitters egna klienter (där mycket för övrigt tyder på att Twitter har övergett sin egna klient för Mac OS X, en klient som en gång i tiden hette Tweetie och var en tredjepartsklient) eller deras webbgränssnitt.

Varför sticker då detta så i ögonen på utvecklare och användare?  Mycket beror på att Twitter som tjänst åtminstone delvis inte hade funnits och definitivt inte sett ut som den gör idag om det inte vore för innovationer av just tredjepartsutvecklarna. Att en tweet heter just “tweet” kommer inte från Twitter själva utan från tredjepartsklienten Twitteriffic, skriven av Craig Hockenberry. Att använda en fågel i sin logotype var heller inte Twitters egna ide utan kom även den från Twitteriffic, och Twitters egna logotype härstammar inte från Twitters designers utan från en frilansdesigner vid namn Simon Oxley som publicerade ett antal illustrationer med fåglar via iStockphoto. Twitter köpte rätten att använda bilden för sex dollar.

Twitter har, enligt många, helt enkelt vänt ryggen mot de som var med och byggde upp tjänsten. Med det i åtanke är det inte konstigt att App.net ser ut att ha en framtid – inte som en konkurrent till Twitter, utan som ett alternativ och som plattformen som Twitter kunde ha blivit.

 

Vad tror du om App.net? Vad talar för och vad talar emot? Kommentera gärna nedan.


Bäst i test två år i rad - Internetworld

Rekommenderas av InternetworldVi är prisade för vår goda support, höga funktionalitet och kontrollpanel.