Juridik Archives - Sida 7 av 11 - Bineros blogg om webbhotell, domäner och annat kul på nätet

Många vill bli bortglömda på nätet

Sedan rätten att i viss utsträckning bli ”bortglömd” av sökmotorer blev lag för lite drygt tre år sedan har Google totalt fått in 654 000 sådana förfrågningar, avseende över 2,4 miljoner länkar. Av dessa förfrågningar har 43 procent också tagits bort ur sökresultaten. Det visar sökjättens senaste Transparency Report som släpptes i förra veckan. Vi svenskar står för 2,9 procent av förfrågningarna, vilket placerar oss på åttonde plats i EU. Toppar ligan gör Frankrike på 20,4 procent följt av Tyskland på 17,3 procent och Storbritannien på 12,9 procent.

En intressant aspekt ur svenskt hänseende är en titt på de webbplatser som flest förfrågningar rör. Listan toppas föga förvånande av de stora globala sociala nätverken som Facebook, Twitter och YouTube men på åttonde plats hittar vi faktiskt det svenska forumet Flashback, där förfrågningar om 12 674 unika url:er har lämnat in. Det är nästan tre gånger så många som exempelvis Linkedin och dubbelt så många som Myspace. Måhända är det en fingervisning om det vilda västern av spekulationer och utpekningar av misstänkta brottslingar och liknande som länge pågått på Flashback.

Men vad krävs då för att Google ska ge sitt samtycke och de facto se till att du ”glöms bort” i sökresultaten? Det räcker förstås inte med att du bara vill att så ska ske – den aktuella informationen ska enligt Google kunna klassificeras som ”felaktig, otillräcklig, irrelevant eller överdriven”.

Själva förfrågningen och Googles utredning och hantering är en flerstegsprocess. Förfrågningar skickas in via ett webbformulär och går direkt till ett team av advokater, juridikexperter och ingenjörer på Googles Dublin-kontor, som avgör de ”enklare” fallen. Svårare fall går vidare till ett annat team med fler lokalt förankrade medarbetare som samarbetar internationellt via Hangouts. Om förfrågan är extremt svårutredd kan även externa experter kallas in.

Google noterar också att det har växt upp en mindre industri kring EU-lagen, där företag har specialiserat sig på att hjälpa individer att få bort information om dem ur sökresultat – tusen frågeställare stod för hela 15 procent av de totala förfrågningarna. ”Många av dessa frekventa förfrågare var advokatbyråer och ryktehanteringstjänster”, skriver Google.

Omkring en tredjedel av förfrågningarna kommer från personer som vill ha personlig information i register eller sociala medier borttagna från sökresultat. 20 procent omfattade frågeställarens juridiska historia, ofta att de omnämns i samband med brott och straffpåföljder och liknande.

Problem när lagstiftningar krockar

Google kämpade länge hårt mot införandet av regelverket, vilket gav upphov till hårda debatter om hur tillgänglig potentiellt skadliga personuppgifter borde vara för allmänheten – inte minst saker som domar och straffregister som i den ”vanliga” juridiska ordningen ofta rensas ut efter ett visst antal år. På ena sidan stod förespråkarna för medborgares integritet och på den andra sidan ropades det högljutt om censur och vad EU-lagen skulle leda till. Franska myndigheter krävde dessutom att sökföretag skulle tvingas tillämpa regleverket globalt och inte bara i det land eller länder där förfrågningarna lämnades in. Kritiker menade dock att det kunde leda till en situation där vem som helst kan censurera sökresultat i ett annat land, oavsett vilka andra lagar som gäller i den nationen.

Ett känt fall som visar på svårigheten och komplexiteten när länders lagstiftningar krockar är när en tysk medborgare dömdes i USA för ett sexbrott som inträffade när han var 16 år gammal. Offret var två år yngre än honom. I USA publicerades hans namn men enligt tysk lag skulle hans namn inte få publiceras för att han räknades som minderårig. Andra fall har berört läckta bilder och polisrapporter från olycksfall och brottsplatser, där anhöriga har vädjat om att sådant ska tas ned.

Nämnas bör att rätten att bli glömd, och dessutom få data raderad, också ingår i den nya GDPR-lagstiftningen(art. 17) och där omfattar många fler aktörer än bara Google och andra sökföretag.

Inga kommentarer | Postad av Daniel Åhlin | 1 mars, 2018 | Google, Juridik

Klubbat: E-handlare måste sälja till hela EU

För ett tag sedan skrev vi om EU-kommisionens slutförslag om att alla e-handlare ska vara skyldiga att sälja till kunder i alla länder i unionen, och därmed förbjuda så kallad geoblockering som baseras på var besökaren befinner sig rent geografiskt. Nu har EU-parlamentet röstat igenom förslaget med de förkrossande röstsiffrorna 557 mot 89 och den nya lagen kommer att träda i kraft under 2018.

Förslaget har mötts av kritik från många e-handelsorgan, främst för att det kan bli svårt att tillämpa rent praktiskt. Ett förbud mot geoblockering innebär alltså att en kund i ett EU-land inte får hindras från att beställa en vara eller tjänst från en onlinebutik i ett annat land, och inte heller ska bli omdirigerade till andra webbplatser eller tvingas betala oskäliga extraavgifter. En lite märklig bakdörr för e-handlare är dock att man inte åläggs leveranskrav utan kan hänvisa till uthämtning i fysisk butik eller lager i vilket EU-land som helst – med andra ord går det alltså att kringgå ”jobbiga” leveranser genom att göra det så krångligt och dyrt som möjligt för kunden.

Lagen omfattar som sagt inte bara köp av varor via nätet inom EU utan även tjänster som exempelvis hotellbokningar, köp av biljetter till olika evenemang eller hyra av bil. Undantag görs däremot för en hel del tjänster som innefattarupphovsrättsskyddat innehåll (streaming av musik, film, onlinespel och liknande) men EU har lagt in en klausul om att man ska se över även dessa områden inom två år och besluta om lagstiftningen bör inkludera även dessa.

En färsk rapport från leveransjätten UPS visar också att väldigt många onlineshoppare i Europa beställer varor och tjänster från andra EU-länder. I rapporten har UPS undersökt shoppingvanorna hos tusentals kunder i Storbritannien, Frankrike, Tyskland, Italien, Polen och Spanien. Hela71 procent uppger att de regelbundet handlar från andra länder. 73 procent uppger att de har handlat från onlinebutiker inom Europa och 57 procent från onlinebutiker utanför Europa. Anledningarna till utlandsshoppingen är främst bättre priser och bättre utbud – mer än var tredje shoppare menar att de hittar unika saker på utländska onlinebutiker som de inte kan få tag på i sina hemländer.

Inga kommentarer | Postad av Daniel Åhlin | 16 februari, 2018 | E-handel, Internet, Juridik

GDPR snart här – men Sverige släpar efter

Om knappt fyra månader träder GDPR i kraft. Dessvärre verkar många stater, myndigheter och företag ha ”glömt” (eller förträngt) detta faktum. EU-kommisionen har därför gått ut med en skarp påminnelse till EU:s medlemsländer att se till att snabba på med GDPR. I påminnelsen skriver man:

”EU-kommissionen uppmanar alla berörda aktörer att intensifiera det pågående arbetet för att säkerställa en konsekvent tillämpning och tolkning av de nya reglerna inom EU och att öka medvetenheten bland företag och medborgare.”

Och det ligger en del läskig fakta bakom EU:s oro – hittills anses enbart Tyskland och Österrike ha uppfyllt kravet på att anpassa sin nationella lagstiftning efter hur GDPR är formulerad. I Sverige återstår med andra ord en hel del arbete på alla nivåer. Inte minst måste Justitiedepartementet färdigställa vår nya GDPR-anpassade dataskyddslag. Detta förutspås dock vara på plats i god tid innan 25 maj, då GDPR träder i kraft. Dock måste en uppsjö andra lagar, som berörs av GDPR i någon utsträckning, med stor sannolikhet också ändras.

Men det största problemen står företagen inför. Att fullt ut GDPR-anpassa sina verksamheter har visat sig vara en större utmaning än vad många hade räknat med – och nu håller sanden i timglaset på att rinna ut. EU uttrycker framför allt en oro över att så pass många små- och medelstora företag verkar få problem att hinna i tid. Dock tyder inget på att någon form av dispens kommer att ges till den som ”inte hann” utan det är den 25 maj som gäller.

Hur står det till i Sverige egentligen?

I september förra året publicerade säkerhetsföretaget Trend Micro resultatet av en undersökning bland tusentals europeiska företags GDPR-beredskap. Det var ingen munter läsning för svenska ögon. Till exempel svarade 34 procent av de svenska företagen och organisationerna att de inte ens vet vilken typ av personliga data de lagrar och var den finns. Vi har också sämst processer på plats för att uppfylla kravet om en enskild individs rättighet att få personliga data raderade från en databas. Knappt hälften (56 procent) av de svarande menar att sådana processer tillämpas. I övriga tillfrågade länder är samma siffra 77 procent.

Undersökningen visar också på en mycket utbredd okunskap om vad GDPR är och hur den nya lagen kommer att fungera rent praktiskt. Hela 11 procent av de svenska beslutsfattarna uppger att de faktiskt inte vet vad de ska göra för att följa reglerna – i övriga länder uppger bara en ynka procent samma sak. Och vad gäller konsekvenser av inte följa GDPR så vet bara 20 procent av de svenska företagen och organisationerna i undersökninge att påföljden är en straffavgift på upp till fyra procent av årsomsättningen, och 16 procent känner överhuvudtaget inte till att man riskerar böter – något som bara undgått fem procent i resten av de tillfrågade länderna. Dessutom anser 36 procent av de svenska beslutsfattarna att konkurs är ett föreliggande hot mot verksamheten om företaget skulle få böter enligt de nya GDPR-regelverket. En annan oroväckande brist på kunskap är att 43 procent av de tillfrågade inte ensvet att det finns en process för att snabbt rapportera intrång och allvarliga incidenter till Datainspektionen, något som bara 11 procent i övriga länder har missat.

I december presenterades en liknande undersökning av Citrix, där man intervjuat 100 svenska storföretag och organisationer. Endast var tionde svarande är mycket väl förberedd inför implementeringen av GDPR – men var femte är inte förberedd alls. 75 procent uppgav att de har gjort en analys av vilka åtgärder som behöver genomföras för att leva upp till GDPR, medan bara lite mer än hälften säger att de har gjort en analys av vilka kunddata som finns sparade i molnet (58 procent) eller analyserat vilka kunddata som finns sparade hos samarbetspartners (54 procent).

Så var alltså läget med ett drygt halvår kvar tills GDPR träder i kraft. Vi kan väl åtminstone låtsas att vi tror att alla fått rejält med eld under fötterna nu?

Som en liten knuff i ryggen i uppförsbacken har EU lanserat en ny webbplats med verktyg och information som syftar till att hjälpa alla att snabba på sitt GDPR-arbete.

Läs också gärna vår stora guide till GDPR, där du får grundläggande fakta om vad den nya lagen innebär och vad du absolut bör tänka på.

Facebook GDPR-anpassar

Ett företag som i alla fall vill visa framfötterna vad gäller GDPR är något förvånande Facebook. Den sociala giganten har ju tidigare kritiserats för minst sagt halvdan transparens kring hur de använder sin dryga miljard användares data. Nu ska användarna för första gången få uttömmande information om hur Facebook hanterar deras data, genom att företagets integritetsprinciper, de som styr hur företaget hanterar användarnas data, publiceras offentligt.

Dessutom kommer man att publicera ett antal videos med instruktioner för att hjälpa användarna att få bättre kontroll över vilka aktörer som kommer åt deras data via Facebook. Bland annat planerar man att visa användarna hur de kan hantera de data som Facebook använder för att visa annonser för dem, hur de kan ta bort gamla inlägg och vad som händer med deras data om de raderar sitt konto. I pipelinen finns även ett nytt integritetscenter för att samordna alla viktiga integritetsinställningar på samma plats.

1 kommentar | Postad av Daniel Åhlin | 30 januari, 2018 | Internet, Juridik

Internetjättar går samman mot FCC – vill försvara nätneutraliteten

Strax innan jul kom det ödesdigra beslutet från den amerikanska kommunikationsmyndigheten FCC att man vill slopa de regler kring nätneutralitet som infördes under Barack Obamas tid som president. Den republikanska majoriteten vann omröstningen med 3-2. Sedan dess har det kokat av vrede i många vrår, då de nya reglerna (eller avsaknaden av regler) i princip öppnar för att internetleverantörer och mobiloperatörer kan ge gräddfiler för vissa aktörer – förmodligen de som betalar bäst för det, vilket så klart riskerar att cementera jättarnas dominans på nätet och gör det väsentligt svårare för nya aktörer att etablera sig och kunna konkurrera.

Men från nätjättarnas håll ar det varit relativt tyst, annat än enstaka standarduttalanden om att de tycker att det är viktigt att värna nätneutraliteten. Men väl tillbaka från helgledigheten verkar det ha tagit eld i brasan. The Internet Association (som består av såväl infrastrukturjättar som Google och Microsoft, streamingaktörer som Netflix och Spotify, e-handlare som Ebay och Amazon, sociala nätverk som Facebook och Twitter, och många andra stora och mindre aktörer), meddelade att man planerar att dra FCC inför domstol i ett försök att stoppa genomförandet av det nya förslaget.

Att de gör det är egentligen inte märkligt (om vi bortser från den självklara goodwill ett motstånd medför), trots att det vid en första anblick kan tyckas att slopandet av nätneutraliteten som sagt borde gynna många av dem gentemot mindre konkurrenter. Men om de nya reglerna öppnar för att leverantörerna får erbjuda gräddfiler, öppnar det även för att de kan ta en hel del extra betalt för detta – något som få lär vara intresserade av. Så låt oss hoppas att sista ordet ännu inte är sagt. Vi kommer definitivt följa frågan under våren. Och läs gärna vidare kring The Internet Associations besked hos New York Times.

Inga kommentarer | Postad av Daniel Åhlin | 9 januari, 2018 | Facebook, Google, Internet, Juridik

Högsta domstolen: ”TPB-domännamn är förverkad egendom”

Ett domännamn kan betraktas som en egendom som kan förverkas efter rättslig prövning. Det står klart efter att Högsta domstolen två dagar innan julafton meddelade sitt beslut i prövningstillståndet angående piratebay.se och thepiratebay.se – i hovrätten yrkade åklagarsidan på att rätten till båda domännamnen skulle förverkas, och nu går HD på samma linje och skriver i sitt beslut:

”Högsta domstolen förklarar att rätten till domännamn utgör egendom som kan förverkas på det sätt som hovrätten har funnit. Högsta domstolen meddelar inte prövningstillstånd i målet i övrigt. Hovrättens dom står därmed fast.”

Frågan har i huvudsak alltså handlat om huruvida rätten till ett domännamn kan betraktas som egendom, och därmed även som ett hjälpmedel vid brottsliga handlingar. Som grund för yrkandet anförde åklagaren att domännamnen använts som hjälpmedel vid brott mot upphovsrättslagen. Fredrik Neij, en av The Pirate Bays grundare, är den som stått som registrerad innehavare av domännamnen. Han hade överklagat hovrättens dom och att förverkandeyrkandet skulle lämnas utan bifall.

Högsta domstolen slår nu fast att all slags egendom som på något sätt, helt eller delvis, använts eller varit avsedd att användas för att begå brottsliga gärningar går att betrakta som hjälpmedel. Utöver fysiska hjälpmedel som till exempel fordon och verktyg menar man att även immateriella objekt som datavirus och programvara går att se som hjälpmedel, och det är förstås under den kategorin domännamn faller, enligt HD. Man pekar, likt tingsrätten och hovrätten på att webbplatsen The Pirate Bay har använts för olovlig fildelning av upphovsrättsligt skyddade verk, och att domännamnen utan tvekan varit en förutsättning för denna verksamhet.

Man betonar dock att domännamn i huvudsak är oreglerade i svensk rätt och att regelverk som finns är övervägande privaträttsliga och internationella. Ingen annan enskild stat har heller självständigt lagstiftat på området.

Vill du läsa HD-domen i sin helhet, finner du den här.

Inga kommentarer | Postad av Daniel Åhlin | 22 december, 2017 | Domännamn, Juridik, webbtjänster